“Vilsna & Älskade” predikan den 21 maj 10:30

Mikael Tilly predikar, Oliver Bertilsson berättar om missionsresa till Sri Lanka, mötesledare är Tommy Andersson och sång med Anders Skarp. Församlingsinfo och kyrkkaffe.

Automatgenererad transkribering (kan innehålla fel i förhållande till originalet):

Jag ska få dela ett ord. Jag ska inte tala så länge. Vi kommer också att fira nattvard och vi har fått höra Olivers berättelse och det jag ska läsa, vi ska läsa tillsammans från Matteusevangeliet. Om du har din bibel med dig kan du slå upp Matteus 9:35-38. Så ska vi läsa den texten alldeles strax. Jag har satt en rubrik på predikan: “Vilsna och älskade”.

Den här texten är från vår bibelläsningsplan. Det har hänt flera gånger under våren här, det har varit ganska många tillfällen när jag har fastnat för texter som vi fokuserar på idag, så nu läser vi Matteus 9. Du som är med i läsningen, du vet det och du som inte är det kan hänga med nu.

Imorgon är det kapitel 10 och på tisdag kapitel 11, så det är enkelt. Men nu vill jag läsa med oss från Matteus 9:31-38.

Jesus vandrade omkring i alla städer och byar och undervisade i synagogorna. Och vart han än kom förkunnade han evangeliet om riket, och han botade alla slags sjukdomar och plågor. När han såg människorna kände han medlidande med dem, eftersom de var nedslagna och hjälplösa, som får utan herde. ”Skörden är stor, men arbetarna är få”, sa han till sina lärjungar. ”Be därför skördens Herre att han skickar ut fler arbetare på fälten.”

Det var en jättebra text att läsa en dag när vi har fått inspiration kring mission, att gå ut, att få gå ut i byar där ingen annan kanske har varit eller där väldigt få har varit och där människor inte har fått höra.

Där människor kanske aldrig har hört någon berättelse om Jesus. Men det är inte bara de byarna som behöver höra. Även i vårt land, även där vi finns och där vi bor, är kunskapen väldigt liten om den kristna tron, om Jesus, om berättelserna.

Det fanns en tidigare då kunskapen var större. Man kunde en del av dessa berättelser, man lärde sig dem. Så även om man inte trodde, lärde man sig berättelserna från Bibeln.

Då fanns det något att knyta an till. Men precis som Oliver säger tror jag att många av oss upplever att när vi möter och samtalar med någon så får vi börja från början och förklara och dela.

Det kan finnas fördomar, tankar och erfarenheter om den kristna tron som man får möta och bemöta naturligtvis.

Men just det här, var står det i Bibeln? Vad gjorde Jesus? Vad sa han? Vad betyder detta? Varför finns det ett kors? Varför kom Jesus? Jesus vandrade omkring. Han vandrade omkring i byarna, städerna och undervisade.

Och han förkunnade evangeliet om riket. Evangeliet är ju ett väldigt fint ord för det som är bra, det som är gott, de goda nyheterna, alltså att människorna behövde höra nyheter som var goda.

Det fanns så mycket dåliga nyheter så att Jesus fick komma och berätta de goda nyheterna.

Det som de inte visste, det de behövde höra, var att det fanns någonting som ett ljus i detta mörker som de gick igenom. Det fanns någonting som de inte hade förstått, som var fantastiskt.

Någonting som förändrade allting. När vi säger evangeliet tänker vi på att det är den kristna tron och hoppet och vi kan ge en förklaring.

Men det är ju väldigt grundläggande att människor behövde höra detta. Och det har någonting gott och nytt för dem.

Någonting som förändrar förutsättningarna. De gick och kände hopplöshet och han fick komma med hopp. Han fick tala in i deras situation och tända ett ljus. Han är ju naturligtvis ljuset och han är ju vägen och han är ju sanningen.

Men människorna visste inte det. De visste inte vem han var. Jesus var inte det namn som människor sa om någonting. Det fanns många människor som hette Jesus. Det var ett vanligt namn. Men när han talade så blev det hopp.

Så blev det ett ljus som tändes i deras liv. Han fick tala hopp in i deras liv. Han gick runt liksom på många platser i detta område och berättade. Han mötte dem, han helade dem och han hjälpte dem och såg dem.

Den här texten som vi läser nu är egentligen precis på gränsen mellan två stycken i Bibeln eller i Matteusevangeliet. För Jesus har gjort detta, har vi läst om i några kapitel, han har mött människor, han har befriat från onda andar, han har kallat tullindrivare, han har botat förlamade, han har talat, han har haft sin bergspredikan och han har jobbat här Jesus och gått ut till människor med dessa nyheter.

Det som tänder ett ljus i deras liv. Men det som kommer hända i kapitel tio är att han sänder ut lärjungarna.

De har ju varit med honom, men nu har de sett honom göra detta. Nu ska han sända dem att göra samma sak. Att de också ska få vara med och möta människor och tända ett ljus i deras mörker. Få vara med och befria och förklara vem Gud är.

För det var ju därför Jesus kom. Att de skulle förstå hur Gud Fadern är. Att han inte är dömande och vill att de ska vara rädda utan att Fadern älskade dem och att han ville hjälpa dem och att han ville samla dem.

Det står ju att Jesus säger någon gång att han ville samla dem som kyrklingarna och ta hand om dem verkligen.

Folket, han såg dem när han såg folket. Den här texten, det står i vår eller i min Bibel i nu Bibeln så står det att han kände medlidande med dem.

När jag har läst olika översättningar så väljer man lite olika ord, men kanske sympati, medkänsla. Men det finns inget ord egentligen som kan göra detta rättvisa som står i grekiskan.

På engelska försöker de säga: His heart went out for them.

Hans hjärta sträckte sig ut till dem. I “The Message” på svenska så skriver översättaren om det så här: När han såg på alla som hade samlats så brann hans hjärta för dem. Så förvirrade och rådlösa var de som får utan herde.

Det ska vara i hjärtat på Jesus när han såg människorna, hur det var med dem, vad de behövde och han längtade att de skulle få tag på detta, att de skulle få ljus, skulle få hopp i sina liv.

Hans hjärta utgöts för dem och han stod inte ut. Det var därför Jesus kom, för att Gud inte stod ut med situationen. Han kunde inte nöja sig med att vi hade övergivit honom.

Han var bara tvungen att skapa en möjlighet för oss människor att få en chans att få en relation med Gud igen, att få våra liv förvandlade, få våra liv upprättade, att få ett hopp i våra liv.

Jesus kom och hans hjärta, att det riktigt ska vara i hjärtat på honom. Och när Jesus talar med sina lärjungar, han har ju dem samlade här och han talar med dem om skörden.

Det finns ju något i detta med skörd att samla in och jag kan känna att det kan bli lite anonymt ibland. Men Jesus säger här att han ser människorna, det bränner i hjärtat på honom.

Och jag läser denna vers att skörden är stor men arbetarna är få. Det finns så mycket att göra, jag klarar inte detta själv. Ni måste vara med. Det räcker inte att jag går runt här. Vi måste gå ut tillsammans. Det finns så många människor, behoven är så stora.

Ni behövs. Vi säger ibland att Gud kunde göra detta själv. Jag vet inte. Jag är inte säker på det. Det är möjligt att vi har pratat så mycket med våra konfirmander om detta, att Gud inte vill tvinga någon att tro på honom.

Att det var tvunget att finnas ett träd i lustgården där man kunde välja bort Gud, att göra emot Guds vilja, för annars hade vi varit tvungna att tro på honom.

Om Gud skulle uppenbara sig i vår värld så att alla förstod att han levde och att det fanns en sanning.

Då hade alla varit tvungna i princip att tro på honom. Jag tror inte att det är något som jag tror att det är ett problem för Gud.

Han vill att det ska få vara en möjlighet, en väg att det måste finnas ett mått av att ta ett steg ut i det okända, att gå på vatten, att tro på detta.

Han behövde oss. Han behövde lärjungarna, han behöver oss. För att vi som bräckliga människor som har fått möta denna nåd, som har fått detta hopp tänd i våra liv.

Att hans hopp kombinerat med vår bräcklighet, med våra svagheter, kan få bli ett vittnesbörd om att han lever och att det fungerar.

Att det finns något som bär igenom svårigheter. På olika sätt vet vi ju att vi möter svårigheter, vi möter prövningar, sjukdomar, olika saker som drabbar oss. Vi lever under samma förutsättningar som hela världen.

Men vi får ett hopp. Vi får hopp tända i våra hjärtan, i våra liv. Hans hjärta är utgjutet för dig. Hans hjärta är utgjutet för oss. Hans hjärta är utgjutet för varje människa som du möter.

Att vi alla ska få detta hopp, honom i våra liv, att han vill möta, att han vill ta hand om oss, vårda oss, skydda oss, leda oss. Det står att han jämför oss med får utan herde.

Det finns hur många liknelser som helst om får och herdar och allt detta.

Jag har ingen egen erfarenhet. Jag har bara läst mig till att fåren har en väldigt dålig koncentrerad syn, de har bra periferi. Man kan se hur mycket som rör sig runtomkring.

Det är ett flockdjur som vi vet. De har koll på flocken. Men om de går vilse så kan de inte riktigt se och navigera på ett bra sätt själva och kunna hitta tillbaka till flocken, hitta tillbaka till det trygga.

Utan de kan lätt gå vilse själva och har svårt att hitta tillbaka själva.

Jag tror att det kan vara något av det som Jesus ville säga. Att fåren behöver en hel del. Fåren behöver någon som visar vägen, någon som leder dem till det goda, till det som är bra, till det som de behöver.

Han vill vara den herden ytterst naturligtvis. Men du får också vara en miniherde som hjälper någon att hitta till honom, att kunna följa honom. Jesus längtar att människor ska få tag på honom. Det bränner i hjärtat på honom att det är som det är i vår värld. När vi öppnar vår tidning eller när vi tittar i vår mobiltelefon eller slår på TV:n.

Så ser vi också hur illa ställt det är med vår värld. Även när vi tittar kanske i våra egna liv och i vår egen omgivning så kan vi också få uppleva bristen som vi lever i, svagheten och trasigheten.

Det som jag tänker på, det som du sa Oliver där, hur det var trasigt på insidan men man höll en god fasad, jag tror att det är väldigt sant för oss också.

Men Jesus vill att vi ska få komma till honom, att han ska få hela oss, att han ska få röra vid våra hjärtan, våra svagheter, våra trasor, och ta hand om oss, precis som en herde tar hand om fåren, leda oss på goda vägar till gröna ängar och till vatten.

Jag ska avsluta min predikan med att läsa denna text som ni vet att jag kommer läsa nu. Det står i Psaltaren 23. Hur han vill vårda om dig? Hur han vill vårda om din granne och din vän?

Om den som är långt borta som du inte har träffat ännu, men som du ska få dela hoppet med. Herren är min herde, ingenting ska fattas mig. Han låter mig vila på gröna ängar och leder mig till lugna vatten. Han ger mig ny kraft.

Han leder mig på rättfärdighetens vägar för sitt namns skull. Även om jag vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag inget ont, för du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig.

Du dukar ett bord för mig mitt i motståndet. Du smörjer mitt huvud med olja, min bägare flödar över. Din godhet och nåd följer mig alla dagar i mitt liv, och jag ska få bo i Herrens hus för alltid.

Hoppet är inte bara ett hopp för denna tid. Det är för evigt. Han är den som är stark och vi får följa honom och han leder oss i denna tid och hela vägen hem.

Tack Jesus. Vi ber tillsammans. Herre, vi tackar dig. Herre, för din kärlek till oss. Herre, vi tackar dig för att ditt hjärta är utgjutet för oss. Herre, vi förstår att du älskar oss så oerhört mycket.

Att du till och med var beredd att lyda och dö för vår skull här. Att ditt hjärta slets sönder för vår skull här. Herre, tack för att det inte bara är fina ord. Utan att det var verklighet, svett och tårar för dig.

Tacka dig för att vi också får beröras här av ditt hjärta för våra syskon, grannar och vänner, Herre. Tack Herre för att vi får tillhöra dig, att du tar hand om oss här, att vi får hålla oss nära ditt hjärta.

Hjälp oss här när vi far vilse. Tack att du söker upp oss, Herre, att du ser till att vi får vara med dig, Herre, och vi ber dig att vi aldrig ska tappa bort herden, utan att vi får hålla oss nära dig.

Ber det också att vi får berätta för fler att det finns en herde som vill oss väl här. Halleluja. Amen.

Podcast: Play in new window | Download

Subscribe: RSS